Jag är förkyld och har lite feber. vet inte vad jag ska göra. Hero jaejoong fyller 29 år idag.

För någon dag sen ville en kompis att jag skulle följa med dom på en promenad. Det var jag, två av mina kompisar och 3 andra tjejer.Vi gick till en blatte kosk. Dom köpte cigg. På vägen tillbaka till skalan så rökte dom en cigg. 20 minuter innan lektionen började dom på en till JÄVLA SDGJGKDGKJTDHJTJH cigg!!! Vi sprang till skolan när det var 5 minuter kvar men ändå så kom vi 10 minuter försent. På lektionen var jag ganska depp för jag klarar inte av att stressa. Så vi åkte hem efteråt.

En till sak. Idag rök mitt armband av. Orkar inte skämmas och gömma mina ärr. På armarna då. Dom på benen kommer troligen ingen få se. Men det är skälet till att jag inte är med på idrotten. Jag vill inte visa mina ca. 86 ärr efter cut cut. Jag vet att dom kommer att viska och prata om det och det vill jag inte för då kommer dom skrika 'emo' efter mig.Jag har inte mått bra. Det är vad ärren symobiserar.


Vissa klarar inte av när man gnisslar på tallriken med besticken. Gör man det så kastar dom iväg tallriken och blir skit förbannade. Så blir jag ungefär när någon höjer rösten eller pratar högt eller blir arg. Då vill jag bara bokstavligt sätt döda den personen. Men jag håller inne det och då kommer det istället ut som depp eller tårar.
Jag blir även sån när hundarna skäller. Då vill jag bara klämma ihjäl dom eller nått. Men då blir jag arg på mig själv för att jag känner så och då blir der depp eller tårar igen. När jag mår dåligt pallar jag inte att svara i mobilen eller på datan. Pallar inte att vara social. Och då tror säkert  Andrea att jag är sur på henne. Men det är jag värkligen inte! Jag är glad över att jag har henne som stöd men önskar att jag kunde vara öppnare mot henne och berätta hur det ligger till. Men det är som om jag är besviken på mig själv för att jag mår som jag gör och har gjort det jag har gjort och tänker det som jag gör.

Vissa säger att jag ska börja använda knivar igen som jag inte har använt på 4 år ung. Men jag är inte reda för det eller att gå ut på promenad eller gå ut på stan. Jag är  för fan inte redo. Jag säger det till dom men det kommer tydligen inte in genom skallbenet.Säger någon att jag ska börja använda så låter det som "Du ska ta självmord/cutta dig" i mitt huvud. Jag vågar inte ens kolla på en kniv eller vassa saker för att jag har inte riktigt kontroll över mig sjäkv än. Mår man inte 100% Ok! så kan man inte bli frisk på en kvart som han tror. Jag har inte utväcklat mig helt än. Det tar 9 månader för en bebis att utväckla sig. Det kanska tar 9 ÅR för mig att börja 'gå' igen. Man kan ju inte föda ett barn efter en kvart. Det är likadant med mig. Jag kan inte bli 100% återställd på en kvart. Är man sjuk som jag så går det inte. Det får ta sin tid. Går det för snabbt så dalar man ner igen. Jag kommer aldrig bli 100% OK! för är man sjuk så kan deet aldrig försvinna om man mår som jag. Det kan stillas men det kommer alltid tillbaka ibland.