En lycklig saga som plötsligt försvinner,
ett hastigt farväl och tårar som rinner,
munnen skrattar och hjärtat gråter
hon gick och kommer aldrig åter

Det är rubriken på förra inlägget.. det tog 40 minuter att översätta .___.
_____________________________________________________________________________

Jag orkar inte med mer, alla ljud och människor har blivit för mycket.
Jag vill bara sitta i ett hörn eller bara ligga i sängen och inte bli störd.
Jag hatar alla högljuda människor och speciellt män..
Jag vill bara försvinna bort från den här världen till en annan där man slipper all den här smärtan som är värre än att bryta ett ben och man känner den hela tiden fast man inte vill det.
Det känns faktiskt helt underbart när jag skär mig, ialla fall en trund, för då slipper jag lyssna på alla tankar som tjatar på att jag ska göra det ena hämska efter den andra.
Jag mår ännu sämre när jag vet att det finns många som värkligen bryr sig om mig och jag vill bara dö, jag vet inte vad jag vill längre.
Alla frågar vad jag vill och när jag väl säger vad jag vill så MÅSTE jag göra det! Då är det ju ingen mening att säga vad jag vill!!
Jag orkar inte med tankarna som styr mig hela tiden, jag blir ju nästan sjuk av det (det är jag ju typ redan x)
Jag vill vara som pojken som jag ser varje kväll i min bokhylla, han sitter så bra intryckt i en hylla och tittar på mig men han ser ut att frysa..

Ni behöver inte bry er om det jag skrev, jag ville bara skriva av mig lite >.<

Bai Bai~ Ha  det bättre än mig :) nu ska jag ta den icke goda medicinen